bloggeriann

Vår norska skogkatt Saga kom till oss en tidig höstdag för 7 år sedan. Jag köpte henne billigt av en äldre herre på en lite gård i Sörmland någonstans. Hans stora glädje i livet var skogkatterna och den uppfödning av desamma som han bedrev. Hon har ingen stamtavla, men är uppfödd med mycket kärlek, och mannen skrev upp varje kattunge han sålde, med namn på köparen och adress och telefonnummer, så han skulle veta var i landet de hamnade. Priset var 1000 kronor, långt under priset på en katt med stamtavla.

Det var inte jag som valde henne, det var hon som valde mig. Det var två ungar kvar, båda honor, och den jag ville ha hatade mig ha ha. Saga däremot, kom och ville upp i mitt knä. Så var det avgjort. Det var ett gripande ögonblick när vi stoppat in den (då) lilla kattungen i transportburen och satte henne i min bil. Mannen hade tårar i ögonen, och jag fick lova att ta väldigt bra hand om henne.

Hela vägen hem pep hon ynkligt inifrån sin bur i framsätet bredvid mig. Idag är hon vår prinsessa, lite högdragen men ack så kelig och snäll.  Bilden ovan lyckades jag fånga henne mitt i en gäspning. Kul va´?